Sliten!!

Idag är det midsommarafton, den ska vi fira med Daniels bror m fam som bor i en stuga på Lagunens camping. Blir lite dans runt midsommar stången ikväll.
Ska bli kul och se vad Lucas tycker om det :)
Men först blir det lugnt hemma tills Danne kommer hem från jobbet.

Själv är jag trött och sliten, inte trött utan mer tom i själen.
Har haft några "dåliga"dagar nu det senaste.
Har väldigt dåligt med tålamod, speciellt mot stackars Daniel.
När han kommer hem på dagarna hoppas jag på lite avlastning, men då säger han att han är trött. Vilket jag menar på är en "annan" trötthet.
Jag är hemma hela dagarna och det går mig på nerverna. Ska hela tiden ha koll på Lucas välmående, kolla puls, se så han inte blir för blå, kämpa med att han får i sig mat m,m, Medans Danne och många andra menar på att jag bara går hemma.....Jag blir så jävla ledsen att ingen någonsin kan förstå!!

Lucas har kommit in i en väldig trotsig period, han näst intill kryper in i skinnet på mig...Tester mitt humör till max, och det är inte alltid det går så bra. Vilket gör att jag känner mig som en dålig mamma.
Jag är otroligt tacksam att jag har mitt barn hos mig, men jösses jag är sliten!

Jag kan inte acceptera allt han gör, det måste finnas gränser även om han är sjuk. Och det gör att jag känner mig hemsk. Väldigt hemsk!
Men det jobbigaste är att ingen tycks förstå hur jobbigt och slitsamt det är att gå hemma. Även många i våran närmaste omgivning förstår inte. Och jag orkar inte längre försöka förklara, även det sliter.
Så jag håller allt inom mig, gråter i duschen där ingen kan se eller höra, men frågan är hur länge jag ska orka??
Det vet jag inte ens själv.....