söndag 25 september 2011

Dagarna 3 i Göteborg....

Ja nu är det gjort! Och efter omständigheterna gick det bra.
Inte lätt att vara 3 år och förstå varför man ska göra alla undersökningar och provtagningar.
När vi kom dit på Onsdag möttes vi av mycket välkomnande ssk Lena och bsk Annika :) Bägge har vi träffat sedan Lucas var nyfödd. Vilket underlättar då dom kom ihåg vad Lucas gillar och inte.  Men visst var det en hel del protester med en gång, men ju mer tiden gick så lättade det. Och dom är ju vana med barn som faktiskt protesterar. Det var nog värre för mig som smått blev panikslagen då han var så arg. Lite lek emellan undersökningara så gick det bättre. Efter lungröntgen, ultraljud och emla salva på bägge händerna så åt vi lite lunch och inväntade Dr Benny , Dr Björn och narkosläkaren.
Dr Benny hade vi aldrig träffat förr, men en bättre läkare har jag nog heller aldrig träffat. Jösses.....Såååå lugn och trevlig :) Lucas fick undersöka han före han undersökte Lucas. Lucas kollade i öronen, lyssnade på hjärtat och huvudet :) Det lät ingenting sa han :))) Berättade för han att vi tycker Lucas äter dåligt och efter 10 min kom han tillbaka och sa till oss att innom 2 timmar kommer en dietist till oss! Och mycket riktigt en väldigt trevlig tjej kom! Tyckte inte han var mager men i papprena hade hon sett att han börjat "plana" så lite näringspulver och smootie fick vi med oss. Smootien tyckte han tyvärr inte om, men pulvret häller vi i allt flytande! Så nu hoppas vi han kan "tjocka" på sig lite. Sedan kom Dr Björn som skulle utföra katetriseringen och förklarade att dom var tvunga att gå in på 3 ställen för att dom skulle få bästa resultat. Det vill säga, på halsen och i bägge ljumskarna. Sedan förklarde han att vi skulle vara beredda på att dom kanske var tvunga att "stenta" honom (vidga blodkärlen med en litet "hönsnät" som dom vidgar i kärlen) men det kunde dom inte veta förren dom kommit in.
Klockan 3 var vi färdiga med allt som skulle göras. Och åkte då och checkade in på Hotellet.
Sedan blev det en liten shopping tur :)

Klockan 09.30 på Torsdag var vi tillbaka på sjukan och fick tvättat av hals och ljumskarna, sedan på med en liten sjukhusrock...
Klockan 10.30 var det dax att bege sig upp till operation.
Lucas blev genast ledsen då han fick se dom grönklädda och han somnade in ledsen vilket gjore mig ännu ledsnare :( Blä blä det är lika jäkligt varje gång!!!! Vi åkte bort till Allum, ett köpcentrum i närheten av sjukhuset. Försökte få i oss lite frukost, sedan visste vi ju att Lucas skulle bli sängliggande i 8 timmar. Så vad gör man för att sysselsätta en 3 åring i sängen?? Jo man köper en radiostyrd bärgare, som han kan köra från sängen :))) Klockan 12.45 ringer dom och säger att Lucas redan kommit till uppvaket, jösses det gick fort. Vilket oxå betyder att dom inte stentat honom :D
Bråttom fick vi, Daniel släppte av mig vid ingången och jag mer eller mindre sprang upp. Väl uppe hade Lucas redan vaknat (lite för tidigt) och var väldigt ledsen vilket gjorde att det började blöda en del ifrån där dom gått in. När jag kom blev han genast mycket lugnare och dom kunde sätta på nytt tryckförband. Stackars min lille plutt! Han hämtade sig rätt ok och inget syrgas behövdes alls. Dock var han väldigt illamående och kräktes en del.
Kom ganska snabbt ner till dagvården och vid det laget ville han absolut hem! Aj då, bara sisådär 6 timmar kvar i sängen. Men vi lyckades :) Och bergaren var en succe :) Han skulle köra på doktorns ben så han kunde åka hem sa han :) Vilket han försökte med:D
Klockan 8 på kvällen var det dax att upp och gå och sedan 1 timme senare kolla så att han inte börjat blöda för mycket där dom gått in i artären. Lite blod hade kommit men inget som var någon fara, så kl 21 fick vi åka till Hotellet. Alla 3 MYCKET trötta och slitna. Lucas somnade nästan med en gång och Daniel begav sig ut på jakt efter mat, vi var ju jäkligt hungriga.
Vi sov otroligt gott den natten :)

På Fredag morgon var han väldigt stel och klagade på att han hade ont. Stackarn gick ju som han hade gjort hela byxan full :(
Efter frukosten åkte vi tillbax till sjukan för att hämta lite papper och en alvedon. Och givetvis en ballong på lekterapin!
Ju mer han gick desto bättre blev det, stackarn var nog väldigt stel och öm.
Innan hemfärd blev det lunch på IKEA och en sittbänk rikare.
Även en tur inom världens bästa faddrar på fika blev det med.
Hemma ca 19.00 på kvällen, mycket trötta och slitna efter dessa dagar.
Men en sak som är väldigt säker, är att vi ABSOLUT har världens duktigaste liten kämpe!! Helt otroligt duktig med tanke på allt han får gå igenom.

Tack alla ni som tänkt på oss och önskat oss lycka till på både Facebook, sms och via samtal.
Det värmer!!!

/Marielle

söndag 18 september 2011

Det närmar sig.....

Imorgon kommer vi påbörja färden neråt, men vi mellanlandar hos Morfar i Munkedal, tills Onsdag morgon. Då vi fortsätter vidare till Gbg!
Daniel kommer efter på Tisdag kväll efter jobbet. Så jag och Lucas har några dagar med Morfar och Anita :)
Just i nuläget är jag inte vidare nervös eller orolig, men vet att det kommer att komma. På ett sätt tycker jag det ska bli skönt att dom kommer kolla han ordentligt nu, eftersom han fortare bli blå. Lucas har lixom inte blivit speciellt blå förut, men nu kommer det rätt ofta. Speciellt när han leker och anstränger sig. Även vid blåst och kyla.
Så jag tror nog att det snart är dax för TCPC operationen.

För övrigt mår han bra och har ätit skapligt dom senaste dagarna, men tack o lov för vällingen :)
Ikväll hade han videosamtal med kusinerna Amelie och Fredrik, det var roligt :) Tror dom pratade i över 1 timme!! Kul man kan göra så när man inte kan träffas.

När det gäller bygget gåt det framåt......Golvet lades idag :) Kommer bli super fint!



Daniel ska foga imorgon.
Men som ni ser är det en del kvar. Panelen ska grundas och sedan målas 2 ggr, Fönster och dörr foder ska på plats, även de ska målas. Och sa har vi den ena väggen som ännu inte är färdig alls. Men hoppas på att det kommer rulla på fint när vi kommer hem från Göteborg igen! Och inte att förglömma, elen ska kopplas in  :)
Alltid gott och veta att man har nått att göra!

När hallen är färdig beger vi oss in i ute/inne rummet för att fortsätta.
Där har vi en del kvar, men vi tar en dag i taget!

Nu ska jag äta lite kvällsmat och bänka mig i soffan inför en avlappnad tv kväll!

Trevlig kväll på er!!
/Marielle

lördag 10 september 2011

Det går framåt.....

Ja det går framåt, med det mesta.....
Bygget börjar gå riktigt bra, taket i hallen är klart (bara 1 målning på plats kvar), har spacklat dom väggarna som går att spackla. Imorgon hoppas vi på att fodret i fönsterna kommer på plats, även fönsterbrädorna i Ek :) Nästa helg kommer golvet att läggas, och efter det är det "bara" tapetseringen och bröstpanel att göras, sen är det klart!!!!!! Hur underbart som helst :) Hmm glömde att vi faktiskt ska plocka ur den gamle ytterdörren dra en elkabel till källaren och bygga upp den väggen först :( uups ;)

Och så är det nu bara 1 ½ vecka kvar till Lucas inskrivning i Göteborg och dax för hjärtkatetriseringen, uhuu får ont i magen.
Men måste göras och det kommer gå fint! Med den starka och energiska lilla kille kommer det gå som en dans. Men ändå hur jobbigt som helst, bara tanken att behöva lämna ifrån mig han inför sövning får mig att bli alldeles gråtfärdig.
Sen efter den undersökningen är det bara att invänta den stora operationen (TCPC) Det kommer vara sjukt jobbigt.
Vi har underbart nog inte åkt akut in till gbg på nästan 1½ år :) Vilket gör att det känns ännu mer jobbigt att komma tillbax dit ner. När vi var inne i dom "akuta" turerna, blev det nästan som en vardag för oss att ligga inne. Låter säkert jätte konstigt men man vänjer sig så fort. Nu har vi fått vara hemma och leva "normalt" i 1½ år vilket gör det hela jobbigt.
Man har ju hela tiden vetat om  att han ska göra detta, men man får ändå en stor klump imagen när kallelsen plötsligt ligger i brevlådan. Man vänjer sig aldrig!!

                                      Hjälper Pappa sätta upp tak!


Har under den senaste tiden fått underbar respons från människor man sällan pratar med, när dom faktiskt talar om för en att dom beundrar oss och tänker på oss, vilket man igentligen inte tror folk gör.
Det gör en stolt över att faktiskt klara av denna levnadsitution vi har.
Mår bra gör jag inte och jag ljuger om jag säger att jag gör det, men dagarna går och man lär sig leva med det, dock om det ändå helt förjävla jobbigt! Kunde faktiskt ibland önska att jag kunde bryta ihop totalt, men konstigt nog tillåter jag mig själv inte att göra det. Utan man kör på som vanligt.
Kunde önska (ganska ofta) att man faktiskt hade hjälp med avlastning i vardagen, för jag är sliten. Det är inte "bara" att gå hemma med ett sjukt barn, mångas uttryck - men gud så gott och bara få gå hemma och softa!?
Nä!! Det är det inte, det är inte lätt att sysselsätta en 3 åring i värsta trotsperioden som man inte kan släppa ut för att det är kallt, regnar och blåser för då blir han kall, väldigt andfådd och blå. Försöker göra allt men ibland orkar jag bara inte.....Skit oxå!

Nu tillbax till mitt kalla kaffe, dra upp ärmarna och få lite gjort!!
Trevlig helg på er!

Kram Marielle

söndag 4 september 2011

Marknad, karuseller och ett brev....

Helgen har vi spenderat i Värmland (Filipstad) hos Daniels bror m fam.
Där var ju en av sveriges största marknader och där har vi varit heeela helgen, massa karusell åkning för barnen :) Lucas har haft så roligt med sina kusiner att han nu säkert komma sova jätte gott i natt! Ätit massa popcorn och andra godsaker. Även jag fick mig en åktur i virvelvinden, ALDRIG mer! Har insett att jag faktiskt inte är under 20 längre.....

En mycket lyckad och mysig helg!!

Väl hemma och uppackade, duschade och badade, blev det lite postöppning.
Fick dock en stor klump i magen där det låg ett stort kuvärt till målsman för Lucas och ifrån Gbg......
Mycket riktigt mina aningar var befogade, dax för hjärt katetriseringen.
Inskrivning den 21:e (September) "katen" den 22:e och hemgång 23:e om Lucas mår bra.
Vilket betyder att TCPC operationen är inom snar framtid, vet ju om det men det gör mig OTROLIGT rädd och orolig.
Att bara tanken att behöva lämna ifrån mig han igen får mig att må illa.
Finner inga ord, men ni som varit där vet vad jag pratar om.

Så han får gå till dagis denna vecka, men sen får jag hålla han hemma så han inte drar på sig massa baciller.
blä blä blä!!!!!

/Marielle