Bygget börjar gå riktigt bra, taket i hallen är klart (bara 1 målning på plats kvar), har spacklat dom väggarna som går att spackla. Imorgon hoppas vi på att fodret i fönsterna kommer på plats, även fönsterbrädorna i Ek :) Nästa helg kommer golvet att läggas, och efter det är det "bara" tapetseringen och bröstpanel att göras, sen är det klart!!!!!! Hur underbart som helst :) Hmm glömde att vi faktiskt ska plocka ur den gamle ytterdörren dra en elkabel till källaren och bygga upp den väggen först :( uups ;)
Och så är det nu bara 1 ½ vecka kvar till Lucas inskrivning i Göteborg och dax för hjärtkatetriseringen, uhuu får ont i magen.
Men måste göras och det kommer gå fint! Med den starka och energiska lilla kille kommer det gå som en dans. Men ändå hur jobbigt som helst, bara tanken att behöva lämna ifrån mig han inför sövning får mig att bli alldeles gråtfärdig.
Sen efter den undersökningen är det bara att invänta den stora operationen (TCPC) Det kommer vara sjukt jobbigt.
Vi har underbart nog inte åkt akut in till gbg på nästan 1½ år :) Vilket gör att det känns ännu mer jobbigt att komma tillbax dit ner. När vi var inne i dom "akuta" turerna, blev det nästan som en vardag för oss att ligga inne. Låter säkert jätte konstigt men man vänjer sig så fort. Nu har vi fått vara hemma och leva "normalt" i 1½ år vilket gör det hela jobbigt.
Man har ju hela tiden vetat om att han ska göra detta, men man får ändå en stor klump imagen när kallelsen plötsligt ligger i brevlådan. Man vänjer sig aldrig!!
Har under den senaste tiden fått underbar respons från människor man sällan pratar med, när dom faktiskt talar om för en att dom beundrar oss och tänker på oss, vilket man igentligen inte tror folk gör.
Det gör en stolt över att faktiskt klara av denna levnadsitution vi har.
Mår bra gör jag inte och jag ljuger om jag säger att jag gör det, men dagarna går och man lär sig leva med det, dock om det ändå helt förjävla jobbigt! Kunde faktiskt ibland önska att jag kunde bryta ihop totalt, men konstigt nog tillåter jag mig själv inte att göra det. Utan man kör på som vanligt.
Kunde önska (ganska ofta) att man faktiskt hade hjälp med avlastning i vardagen, för jag är sliten. Det är inte "bara" att gå hemma med ett sjukt barn, mångas uttryck - men gud så gott och bara få gå hemma och softa!?
Nä!! Det är det inte, det är inte lätt att sysselsätta en 3 åring i värsta trotsperioden som man inte kan släppa ut för att det är kallt, regnar och blåser för då blir han kall, väldigt andfådd och blå. Försöker göra allt men ibland orkar jag bara inte.....Skit oxå!
Nu tillbax till mitt kalla kaffe, dra upp ärmarna och få lite gjort!!
Trevlig helg på er!
Kram Marielle
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar