Men det började dock lite krokigt...svårt med amningen vilket slutade med pupning för min del och flaska för prinsen.
Lucas var en mycket sovande bebis, gjorde inte mycket i från sig. Detta uppmärksammade jag OCH att han faktiskt i bland var askgrå. Samt snabbandad, på BB sa dom att det inget fel på han och att jag bara ska njuta av att fått en välskapt och frisk pojke.
MEN...... efter en sköterska haft Lucas en stund uppmärsammade även hon allt. Tog ett syremättnadsprov och sa - Är det under 95% kontaktar vi barnläkaren. Det låg på 92%. Läkaren kom och allt var så fint, hade dock ett blåsljud som hördes på hjärtat. Vanligt enligt läkaren. Sa dock att vi skulle kolla syret med jämna mellan rum. Vid nästa koll hade det sjunkigt så då blev det fart...kom ner från intensiven med ett ultaljud. Folk gick/sprang runt och vi stod och inte fattade något. Lucas hamnade på ett litet rum på barn IVA och efter 1½ timme kom en läkare (som dom snabbt kallat in) och ville berätta för oss. Och det gjorde han nog, men vi var inne i ett chockstadium. Daniels reaktion var -Det måste finnas pencilin som hjälper? Idiot utbrast jag bara!
Lucas mådde inte dåligt och hade väl aldrig gjort det, så det upptäcktes i tid!
Tänk att en så stark känsla som nybliven mamma att känna att någonting inte är som det ska. Men det gjorde att han aldrig hann och bli sjuk.
På Fredagen den 30/5 flögs vår prins till Göteborg (Drottning silvias barn & ungdomssjukhus) i en specialkuvös. Fy fasen och behöva lämna honom och ta sina väskor och åka hem utan mitt barn.
Min Pappa körde oss till Göteborg efter och ha varit hemma och packat. Pappa och hans sambo bodde på parkeringen utanför sjukhuset i 14 dagar i sin husbil!! Vår räddning...Och det bästa stödet någonsin.
Väl där, åter samtal med Läkare...Inte heller där så mycket minne. Men vet dom sa att Lucas skulle dö om man inte opererade honom. Att om han klarade 1:a op så skulle han sannolikhet klara de 2 resterande. Lucas gjorde 1:a operationen (Norwood) när han var 12 dagar. Under sina första 12 dagar har han mått bra, ätit bra och gått upp fint i vikt.
Operationen var lyckad...11 timmar tog den. Låg på intensiven i 1 vecka. I 2 dagar var ej bröstkorgen igensydd, för att det fanns risk för svullnad. Prinsen repade sig fint. Började äta på flaska dag 3 på intensiven med god apptit :)
Under tiden på intensiven fyllde Daniel 30, blev utbjudna på middag av Pappa och Anita till en underbar Thai restaurang. Inte så mycket firande men vi kom oss ut från sjukhuset en stund.
Lucas mådde bra och allt såg fint ut så efter 2 dagar på avd 323 (barnhjärt) så blev vi hemskickade till vårat hemsjukhus, Näl.
Gott och vara hemma!!!
Fortsätter vidare imorgon!
Kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar