Jobbig dag!!

Varför känner man sig så ensam i denna situation? Människor som man trodde stod nära bryr sig inte längre om och fråga hur det går. Är ni rädda eller vad f-n är det frågan om??
Sedan Lucas kom in i vårat liv, har många tagit avstånd. Varför? Han bits inte, hans sjukdom smittar inte!
En mycket betydelsefull person sa till oss när Lucas var nyfödd att det är nu ni kommer inse vilka som är era riktiga vänner. Det var ord som där med basta stämde!!
När han var nyfödd, fick vi överflöd med värmande ord från alla håll, alla ville ställa upp, men när vi väl kom hem å förklarade situtionen, att han är infektionskänslig m,m. Man måste var frisk för och komma , vill du bära han så sprita händerna och lyft för guds skull inte upp honom under armarna! Är detta så hemskt? Är vi så jobbiga att umgås med för att Lucas är hjärtsjuk? Självklart blev allt detta mycket lättare ju äldre han blir, men det verkar vissa ha missat att förstå. Och inte heller visas det intresse för att vilja förstå. Otroligt ledsamt..
Men så har vi DOM personer som står oss så nära, ställer upp i vått å torrt, med tröstande ord, hjälp hemma, hälsar på, ringer och tar imot oss med öppna armar :) Det är VÄNNER det!!


Själv mår jag inte alls bra (och det beror inte på Lucas) utan nu 2,5 senare kommer allt man upplevt. Allt från chocken vi fick när Prinsen föddes, operationer, hjärtstillestånd (mitt framför mig) och otaliga akuta helikopterturer till Göteborg m,m.
Så inte nog med det så mådde jag ju inte helt 100% innan Lucas kom, och dom känslorna har lixom fått ligga på hyllan och nu ramlar dom ner uppe på allt annat...
Kan man få rymma? Fast jag skulle nog inte komma så långt innan jag vill hem till mina prinsar igen.
Men det e sjukt jobbigt när man tappar fattningen av allt. Vet att det finns hjälp, har nummret, men kommer lixom inte ända fram.

Idag har varit en jobbig dag, Lucas vaknad kl 06.00 och ville inte sova vidare, men efter 2½ h somnade han, men vaknade efter 30 min av katten! Trodde dock då att han skulle ta en middagsvila, men icke!! Så han har inte varit den trevligaste varelse och ha i huset idag. Och så kom en jäklig huvudvärk som är kvar..sitter lixom och gnager bakom vänster öga. Ja som inte det var nog så fick jag kokande vatten på mig när jag skulle hälla ut risvattnet. MEN Lucas har ätit bra hela dagen och han mår bra, det är det VIKTIGASTE!

Inte så mycket possitivt bloggande idag men det får finnas sådana med. Mår iallafall lite bättre av att få ur mig detta!
Kram på er!